schizotyp

Jag ser inte mig själv som en aggressiv person. Tvärtom är jag artig och hjälpsam. Till skillnad från många personer jag känner, så är jag mycket sällan tjurig eller hatisk. Själv lider jag snarare av brist på emotioner.

När jag mår som sämst kan mitt medvetande "grumlas". Jag har svårt att minnas vad som hänt eller vad jag gjort när jag befinner mig i detta otrevliga tillstånd. Det behöver inte vara något traumatiskt som hänt, men det händer till och från att jag får minnesluckor. Detta är lite skrämmande, men så länge ingen kommer till skada, så spelar det inte så stor roll.

Eftersom jag har svårigheter med att hantera känslor, är min sjukdom förenad med vissa faror. Oförätter och händelser som jag upplever som negativa hanteras inte på ett korrekt sätt. Istället stängs de in i en sorts tryckbehållare, vilken till slut "exploderar". P.g.a. detta kan oskyldiga personer i min närhet drabbas av min psykosnära vredesurladdning.

Tilläggas ska, att dessa "explosioner" är något sällsynt och har i princip endast skett två gånger i hela mitt liv. Dock, när pressen blir för stor förändras mina tankemönster och jag drabbas av undergångskänslor, så som paranoida tankebanor och våldstankar.