schizotyp

Underligare saker har skett...

men nu har jag funnit min plats på detta boende, och det känns lite som om jag fått en fristad. Nu har jag ytterligare två månader att fundera på vad jag vill göra med resten av mitt liv. Det är jobbigt att börja tänka på saker och ting, på framtiden. Ångesten kan komma påhoppandes lite utan förvarning. Jag har dock funnit två nya vänner, personer jag gärna vill umgås med framöver. Kanske kommer jag flytta till den närbelägna staden/samhället. Två nya vänner och en ny start. Varför inte?

F.n. bor jag på ett boende där de flesta har missbruksproblem (vilket jag inte har). Detta boende var det enda socialförvaltningen kunde erbjuda. Instängd i en backarliknande bostad påminner för mycket om att sitta på antstalt: mer frihet har man förvisso, men känslan av att vara instängd finns ändå.

Detta är inte värdigt!

Det går segt att skaffa fram en lägenhet åt mig. Först erbjöd en hyresvärd en lägenhet genom kontakt med IFO (Individ- och FamiljeOmsorgen). Men, det dröjde c:a en och en halv vecka så kontaktades hyresvärden IFO och sade att det inte fungerade om jag bodde där. Han menade att folk (i trapphuset) kände sig hotade av mig (trots att inget hotfullt skett) och jag fick flytta med kort varsel.

Detta är mycket jobbigt, eftersom jag precis hade börjat känna mig hemma i lägenheten, och då jag hade börjat planera att starta arbeta igen. Ingen bostand - ingen ordning - inget jobb.

Så, nu bor jag i vardagsrummet hos min syster.